Även om psykologiska behandlingsmodeller funnits sedan 1970-talet och visat sig vara effektiva har det funnits få undersökningar som fokuserat på psykologiska metoder för kontrollerat drickande. Dessa har samtliga haft få inkluderade patienter och parametrar som gör att studierna inte kunde ge konklusiva svar.
Av de fyra delrapporterna i Stina Ingesson Hammarbergs avhandling är det i huvudstudien som resultatet av behandlingar jämfördes, KBT respektive motiverande samtal (MET) i en randomiserad kontrollerad studie med 250 alkoholberoende personer där målsättningen var att uppnå kontrollerat drickande (Behavioral Self Control Training – BSCT).
Behandlingarna bestod av fyra (MET) eller fem (KBT) samtal under en 12-veckorsperiod. Alkoholkonsumtion och negativa konsekvenser minskade i båda grupperna, men visade inga skillnader mellan grupperna efter genomförd behandling. Det visade sig att det var möjligt för många att minska konsumtionen och bibehålla den lägre nivån, även för högkonsumenterna. Dock, ju större alkoholkonsumtion som personen hade vid behandlingsstarten, desto färre i denna grupp klarade att nå lågriskkonsumtion(10 stdglas/v). Det gick något bättre för KBT-gruppen.
Femtio procent av deltagarna hade en etablerad lågriskkonsumtion efter ett år. Kvinnor klarar att uppnå lågriskkonsumtion bättre såväl direkt efter behandling som efter ett år, som var studiens slutpunkt.
Stina Ingesson Hammarberg försvarade i slutet av oktober 2023 sin avhandling Controlled drinking – a Viable Treatment Goal in Alcohol Use Disorder? vid institutionen för klininisk neurovetenskap. Huvudhandledare var Med. Dr Nitya Jayaram-Lindström, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet. Opponent var PhD Gallus Bischof, Klinik für Psychiatrie und Psychotherapie, Universitet zu Lübeck