Sedan 1971 genomförs årliga undersökningar av skolungdomars alkohol-, narkotika-, tobaks- och sniffningsvanor. Sedan 1986 är det i CANs regi. Två år i rad har det skett en positiv utveckling när det gäller alkohol och tobak. Det var en historiskt låg andel skolungdomar som 2010 uppgav att de druckit alkohol. Den senaste undersökningen (2011) visar på ännu en liten förbättring.
   När det gäller narkotika är resultatet inte lika bra, men är i stort sett lika som 2010. Ser vi siffrorna ur ett femårsperspektiv är det en 25-procentig ökning för pojkar, men oförändrad situation när det gäller flickor. 2011 uppgav 20% av gymnasiepojkarna att de provat narkotika. För flickor i samma årskurs var det 14 procent. Ur ett europeiskt perspektiv är det dock låga siffror.
   Ungdomar röker mer än vuxna. Vid 2011 års undersökning har flickorna gått om pojkarna. Det är 27 procent av flickorna som röker i årskurs 9 medan det är 23 procent av pojkarna. I gymnasieårskursen 2 är det lika mellan könen: 41 procent uppger att de röker.
Hela undersökningen: www.can.se

Även i år fick Svensk förening för Beroendemedicin möjlighet att anordna ett övergripande symposium. Styrelsen valde att fokusera på narkomanvården och genom en brett sammansatt panel belysa var den svenska narkomanvården står idag och samtidigt försöka se “runt hörnet” vilka framtida möjligheter som finns för att bereda plats för en så human och säker narkomanvård som möjligt.
   Bakgrunden till symposiet är att flera inslag i behandlingen av människor med narkotikaproblem är kontroversiella och en uppdatering om vad vi gör kan vara på sin plats. Kunskapsområdet inom narkotika är dessutom betydligt mindre än inom exempelvis alkohol. 
   I den avslutande paneldiskussion fastslog professor Johan Franck:
   − Det är självklart vi ska erbjuda rena sprutor till heroinister, precis om vi gör till diabetiker. Det är en mänsklig rättighet. 
Hela symposiet finns refererat i BULLETIN nr 2 2012 

Sedan många år tillbaka har Svensk förening för Beroendemedicin haft förmånen att i samband med Riksstämman kunna bjuda in en internationellt erkänd forskare inom beroendefältet. Det är genom ekonomiskt bidrag från Svenska Läkaresällskapet som denna möjlighet kunnat förverkligas.

   Årets gästföreläsare vid föreningens vetenskapliga dag var den mest betydande forskaren inom missbruket av anabola androgena steroider, professor Harrison G Pope Jr från Boston. Han presenterade en lysande föreläsning om Missbruk av anabola androgena steroider – evidensläge och framtid. Med sig till Sverige hade han sin forskarkollega sedan många år, japanamerikanen Gen Kanayama.

Harrison G Pope/Foto Sternebring
 

Anabola steroider.pdf (12,13 kb)

 

Det blev Leif Grönblad från Ulleråker som erhöll Nordic Drugs stora pris för 2011. Det är ett stipendium som avser att belöna upptäckter eller arbete som på olika sätt bidrar till bättre vård och behandling av patienter med opiat/opioidberoende i Sverige.
   Leif Grönblad är en av de mest kompetenta inom området läkemedelsassisterad underhållsbehandling vid heroinberoende. Stipendiekommitténs motivering: Nordic Drugs stora pris tilldelas Leif Grönblad för projektet Kombination av farmakologiska effekter och psykococial behandling vid opiatberoende, som belyser och starkt bidrar till att säkra och förlänga patientens kvalitativa behandling.
Leif Grönblad/Foto Sternebring 
 

 

Årets Jörgen Engelstipendium utdelades till Pia Steensland, som har sin forskargärning knuten till Karolinska institutet i Stockholm. Stipendiekommitténs motivering var kärnfull: Pia Steensland får årets stipendium för sitt bidrag med ny spelare i den vetenskapliga belöningsorkestern. Stipendiet är på 10 000 kronor. 
   Stipendiet utdelas till en forskare som har sitt vetenskapliga arbete knutet till svensk akademisk institution och som under året före stipendieutdelandet publicerat en originalartikel inom beroendeforskning i en internationell referentgranskad tidskrift.

Pia Steensland/Foto Sternebring 

 

Svensk förening för Beroendemedicin utdelar årligen ett stipendium på 10 000 kronor till medlem för fördjupad alkohol- och drogforskning.  Syftet är att främja forskning och kunskap samt personlig utveckling för aktiva inom alkohol- och narkotikaområdet. Sista ansökningsdagen för 2012 är den 1 oktober. Ansökningsblankett finns under fliken Ansökningar.
   Föreningens stipendium för 2011 utdelades till göteborgsforskaren Elisabet Jerlhag. Grattis!

Elisabet Jerlhag/Foto Sternebring 

 

Vår förening har sedan 1996 årligen delat ut ett diplom som ett hedersbevis och erkännande för synnerligen goda insatser för att sprida kunskap inom vårt område, inte minst till grupper vi aldrig i vår profession når. Styrelsen för Beroendemedicin går under sommaren igenom årets kandidater och har i uppdrag att utse bästa nominerade. Förutom diplomet överlämnas en bokgåva. Och som diplomand erhålles ständigt medlemskap i vår illustra förening.
   I år erhåller Therése Hercules MediaDiplomet för sin förtjänstfulla skildring Vill inte gå hem, i vilken hon ur ett barns perspektiv ömsint och gripande beskrivit en verklighet som visar hur den dysfunktionella missbruksfamiljen far illa.
   Utförlig presentation i nästa nummer av medlemstidningen Bulletin. 

Therése Hercules/Foto Sternebring

I slutet av november publicerade SBU en sammanfattning av senaste forskningsrönen kring de två substanserna akamprosat och naltrexon vid behandling av alkoholberoende. Det är en sammanfattning av en översikt från Cochrane Collaboration 2010. Senaste rappporten från SBU är från 2001, men något dramatiskt ur klinisk synvinkel har knappast hänt.
   I rapporten slås fast att det inte går att säga vilket av de två preparaten som är bäst för den enskilde patienten.
   Sammanfattningsvis konstateras i rapporten att det inte finns några signifikanta skillnader mellan akamprosat och naltrexon när det gäller återfall i alkoholkonsumtion eller antalet alkoholfria dagar.
   För båda läkemedlem gäller, att de kan användas generellt inom hälso- och sjukvården i kombination med ett omhändertagande som innefattar medicinska råd och stöd, sålunda behövs inga avancerade terapeutiska interventioner. Inget av preparaten har svårare biverkningar, akamprosat har lite mer diarré medan naltrexon ger oftare illamående, kräkningar och trötthetssymtom. Dock noteras att det är fler patienter som avbryter akamprosatbehandling på grund av biverkningar, men räknat på antalet avbrutna behandlingar totalt var det lite fler för naltrexon.
   Naltrexon finns för injektionsbehandling, men forskningen är ännu för liten för att konklusioner om effekten ska kunna dras.

www.sbu.se 

Enligt senaste rapporter från EU-länderna via EMCDDA framkommer det att i vissa länder inom unionen har heroinmissbruket minskat på bekostnad av ökat missbruk av syntetiska opioider. Fortfarande är dock heroinet det största missbruket, vilket leder till flest drogrelaterade sjukdomstillstånd och död.
   Opioidmissbruket är fortfarande tämligen stabilt i omfattning men det håller på att ske en förändring i användandet. De som går i behandling blir äldre och allt färre injicerar heroin och så ökar rapporteringen att i vissa länder byts heroinet mer och mer ut mot syntetiska opioider, framför allt fentanyl, som dessvärre bedöms vara mer potent än heroin. För samtliga EU-länder (inklusive Norge) gäller nu att 5 % av de som börjar i ett behandlingsprogram har annan opioid än heroin som huvuddrog.
   Det är nu fem EU-länder som erbjuder heroinbehandling till heroinister: Danmark, Tyskland, Spanien, Holland och Storbritannien.  För samtliga länder gäller att det är en mycket liten andel individer och för alla gäller att all annan behandling misslyckats.

www.emcdda.org

Full bakom ratten – du blir inte bättre förare men om olyckan är framme får du betydligt lägre straff än om du är nykter

   I en nyligen publicerad rapport från VTI har Mohammad-Reza Yahya och Ulf Hammarström sammanställt skillnader mellan nyktra och onyktra förare då det gäller straffpåföljden för trafikbrott. Någon sådan jämförelse finns hittilldags inte publicerad.

   Den undersökta gruppen bestod av personer mellan 18 och 64 år som mellan 1995 och 2005 dömts för trafikbrotten vållande till annans död, vållande till kroppsskada/sjukdom eller framkallande av fara för annan.

   Totalt hade under tioårsperioden 1 995 individer dömts varav 88 procent var män och 12 procent kvinnor.

   Rapporten visar otvetydigt att ju mer berusad föraren varit desto lägre blev straffet. De som dömts för grovt rattfylleri får kortaste strafftiden, de med noll promille (nyktra) får längsta. Vi talar om stora skillnader: 308 dagar för den nyktre och 191 dagar för den rattfulle – för samma brott (vållande till kroppsskada).

   Om all fängelsetid vid kroppsskada respektive dödsfall slås ut på samtliga dömda, även andra påföljder än fängelse, blir det genomsnittliga straffet för onyktra minst 10 gånger större än för nyktra.
Hela rapporten på www.vti.se/publikationer